Skogsägare Jämtland

Gällö Skog » Skogsägare » Kristinas tips om att samäga skog

Skogen är min trädgård

Kristina Fluur ärvde en fastighet av sin mamma 1986 och valde att flytta från villan i staden till gården på landsbygden. Med de 60 hektar skog hon blev delägare i kom också ett växande intresse för skogen.

När Kristina Fluur blivit skogsägare ville hon lära sig att ta hand om den. Som sjuksköterska är hon van vid att vårda och pyssla om. Den omsorgen känner hon också för skogen. Hon letade kunskap, gick kurser, skaffade körkort för motorsåg och såg till att skogen blev en del av tillvaron.

– Allt klarar jag såklart inte av att göra själv. Avverkningar är ett sådant exempel. Men jag röjer gärna och tar fram motorsågen vid mindre åtgärder. Vi hade ju en del toppbrott i skogen här senaste vintern.

Någon skogsexpert är hon inte, det erkänner hon, men intresset och viljan finns där. Liksom fruktträden i trädgården, sköter hon om skogen och den kan avverkas om det behövs, men lika gärna stå kvar. Skogen är en plats att vara på och som skogens sjuksköterska ser hon att det behövs viss omvårdnad och åtgärder för att den ska hålla sig frisk.

– Hittar jag träd som mår dåligt tar jag gärna hand om det själv.

Hon känner ett ansvar för att ta ut ”lagom” av de resurser hon har blivit tilldelad.

– Vi ska väl vara lite försiktiga med att ta ner för mycket. Vi här i Sverige är rätt så snabba med att döma andra länder för att de tar ner regnskog och odlar soja, men vi borde nog i vissa fall vara lite återhållsamma med våra avverkningar vi också.

Även om hon nyttjar vad skogen ger till exempel i form av bär finns det mycket kvar att lära sig. Rönnens rika skörd skulle hon vilja bli bättre på att utnyttja.

– Det finns säkert många användningsområden för rönnbär, jag skulle vilja lära mig mer. Och smultronen jag hittar på hyggen är svåra att ta hand om på annat sätta än att stoppa dem i munnen, men det är väl inte illa det heller.

Hon går gärna i skogen, men helst inte ensam. Kristina har nämligen en hel del respekt för björnarna som finns där.

– Vi har haft björn nästan inne på gården, det finns klomärken på en stam precis utanför gårdsgränsen, så när våra barnbarn är här är vi lite extra försiktiga. Går jag ändå ut själv så brukar jag tjoa och sjunga, vissla och göra väsen av mig.

Maken har blivit samägare av skogen hon ärvde och han sköter jakten i familjen. Även om Kristina har jaktlicens tycker hon inte att det är så viktigt och jaktlaget är stort nog som det är. Kanske hänger det lite ihop med att vårda istället för att skjuta, även om hon inte har något emot att det jagas eller att ta del av det skogen ger.

Som nybliven pensionär kommer hon ha mer tid till gården och skogen. Barn och barnbarn tillbringar gärna tid här och de barn som är intresserade av skogen och gården diskuterar hon gärna med. En dag är det deras tur att ta hand om den.

– Det är roligt att det finns ett gemensamt intresse kring gården och skogen, och att vi har ungefär samma inställning till hur vi ska ta hand om den. Nu och i framtiden.

Kristinas tre tips om att samäga skog

  1. Se till att ha en extern förvaltare av den gemensamma skogen när det finns olika intressen bland ägarna. Till exempel hur kostnader och intäkter ska fördelas.
  2. Se till att hålla reda på dokumentation och Lantmäteriförättningar så det inte uppstår tvister och oklarheter i onödan. Det kan finnas olika bilder av vad som är överenskommet om det är muntligt. Ta hjälp av jurister så allt blir rätt!
  3. Om du äger skog: planera för nästa generations övertagande i god tid. Det är ännu svårare att ta tag i det om du blivit sjuk, eller när du inte finns längre.