Nu blir Gällös Team Syd en person rikare i form av virkesköparen Elias Sundholm. Den tidigare gallringsmaskinföraren ser fram emot ett socialt jobb med nära kontakt med skogsägarna i trakterna kring Liden.

Du kommer utgå från vårt kontor i Liden. Vad är det du gillar med det området?
Den storslagna naturen såklart och sammanhållningen i byarna omkring. Det är trevligt folk här och det är lätt att lära känna alla. I min roll som virkesköpare blir skogsägarna mer än bara kunder, eftersom vi ofta känner varandra sedan innan och har anknytning till samma marker. Det är viktigt för mig att vår relation är bra och att vi gör ett bra jobb med skogen.

 Berätta om din bakgrund
Jag är uppväxt på Alnö och bor i Sunnansjö, sydväst om Liden tillsammans med min sambo och vår lilla dotter. De senaste åtta åren har jag kört gallringsskördare, så den praktiska biten inom skogen har jag bra koll på. Den administrativa delen av jobbet som virkesköpare är nytt för mig.

Vad ser du mest fram emot på jobbet?
Det ska bli kul att vara ute bland folk. Det blir lite ensamt i en skördare när man bara träffar skiftkollegan i tio minuter under en arbetsdag. Nu får jag se mig omkring och prata med människor som har samma intressen som jag.

Vad är ditt tips till skogsägarna i höst?
Röjning är ett typiskt höstgöra. Det är skönare att gå och röja när kusarna har är borta. Passa på att se över dina planteringar också. Det är lättare att se hur de växer och mår när gräset har lagt sig. Och hör av dig om du har några funderingar kring din skog.

Du har jobbat som skogsvårdsledare i drygt en månad, och många har redan hunnit stifta bekantskap med dig. Men vi andra vill gärna veta mer om dig.
Jag heter Mikaela Sandström och bor i Nälden med min sambo och två döttrar på tre och sex år. Jag är utbildad skogsmästare och har ett stort intresse för produktion och logistik. Direkt efter min utbildning fick jag jobb på SCA som transportledare och jobbade där i 12 år. Mina områden var då Medelpad och Jämtland, vilket gjorde att jag haft mycket kontakt med gänget på Gällö genom åren.

Vad innebär ditt jobb som skogsvårdsledare?
Jag planerar områden för plantering, röjning och markberedning så att allt flyter på bra när fältsäsongen drar igång. Vinterhalvåret ägnas bland annat åt att analysera och utvärdera jobben som gjorts. Men just nu sitter jag och ringer runt till markägare som beställt plant för att höra vilken vecka de vill ha dem. Jag älskar att planera och är väldigt noggrann. Jag ser fram emot våren och sommaren då jag kommer vara spindeln i nätet som svarar på frågor och löser problem som kan uppstå.

Har du någon hemlig förmåga?
Att plocka bär snabbt! När jag plockar på ett ställe har jag redan blicken fäst på nästa tuva.

Vad gillar du att göra på fritiden?
Familjen är viktig och jag brukar haka på min sexåring på hennes aktiviteter. Jag har därför blivit fotbollstränare och ledare i skidleken i Nälden. Hela familjen gillar att vara ute i naturen och gör gärna korta dagsutflykter. Det behöver inte vara så avancerat. Det räcker gott att packa ner en uppskuren pizza och äta den tillsammans på strandkanten. Jag gillar även att fotografera (något vi kommer se mer av på @galloskog på Instagram under våren).

Vad drömmer du om?
En egen bondgård med köttdjur. Några får, grisar och höns. Jag gillar att arbeta med kroppen och hugger gärna ved.

Skogen är min trädgård

Kristina Fluur ärvde en fastighet av sin mamma 1986 och valde att flytta från villan i staden till gården på landsbygden. Med de 60 hektar skog hon blev delägare i kom också ett växande intresse för skogen.

När Kristina Fluur blivit skogsägare ville hon lära sig att ta hand om den. Som sjuksköterska är hon van vid att vårda och pyssla om. Den omsorgen känner hon också för skogen. Hon letade kunskap, gick kurser, skaffade körkort för motorsåg och såg till att skogen blev en del av tillvaron.

– Allt klarar jag såklart inte av att göra själv. Avverkningar är ett sådant exempel. Men jag röjer gärna och tar fram motorsågen vid mindre åtgärder. Vi hade ju en del toppbrott i skogen här senaste vintern.

Någon skogsexpert är hon inte, det erkänner hon, men intresset och viljan finns där. Liksom fruktträden i trädgården, sköter hon om skogen och den kan avverkas om det behövs, men lika gärna stå kvar. Skogen är en plats att vara på och som skogens sjuksköterska ser hon att det behövs viss omvårdnad och åtgärder för att den ska hålla sig frisk.

– Hittar jag träd som mår dåligt tar jag gärna hand om det själv.

Hon känner ett ansvar för att ta ut ”lagom” av de resurser hon har blivit tilldelad.

– Vi ska väl vara lite försiktiga med att ta ner för mycket. Vi här i Sverige är rätt så snabba med att döma andra länder för att de tar ner regnskog och odlar soja, men vi borde nog i vissa fall vara lite återhållsamma med våra avverkningar vi också.

Även om hon nyttjar vad skogen ger till exempel i form av bär finns det mycket kvar att lära sig. Rönnens rika skörd skulle hon vilja bli bättre på att utnyttja.

– Det finns säkert många användningsområden för rönnbär, jag skulle vilja lära mig mer. Och smultronen jag hittar på hyggen är svåra att ta hand om på annat sätta än att stoppa dem i munnen, men det är väl inte illa det heller.

Hon går gärna i skogen, men helst inte ensam. Kristina har nämligen en hel del respekt för björnarna som finns där.

– Vi har haft björn nästan inne på gården, det finns klomärken på en stam precis utanför gårdsgränsen, så när våra barnbarn är här är vi lite extra försiktiga. Går jag ändå ut själv så brukar jag tjoa och sjunga, vissla och göra väsen av mig.

Maken har blivit samägare av skogen hon ärvde och han sköter jakten i familjen. Även om Kristina har jaktlicens tycker hon inte att det är så viktigt och jaktlaget är stort nog som det är. Kanske hänger det lite ihop med att vårda istället för att skjuta, även om hon inte har något emot att det jagas eller att ta del av det skogen ger.

Som nybliven pensionär kommer hon ha mer tid till gården och skogen. Barn och barnbarn tillbringar gärna tid här och de barn som är intresserade av skogen och gården diskuterar hon gärna med. En dag är det deras tur att ta hand om den.

– Det är roligt att det finns ett gemensamt intresse kring gården och skogen, och att vi har ungefär samma inställning till hur vi ska ta hand om den. Nu och i framtiden.

Kristinas tre tips om att samäga skog

1. Se till att ha en extern förvaltare av den gemensamma skogen när det finns olika intressen bland ägarna. Till exempel hur kostnader och intäkter ska fördelas.
2. Se till att hålla reda på dokumentation och Lantmäteriförättningar så det inte uppstår tvister och oklarheter i onödan. Det kan finnas olika bilder av vad som är överenskommet om det är muntligt. Ta hjälp av jurister så allt blir rätt!
3. Om du äger skog: planera för nästa generations övertagande i god tid. Det är ännu svårare att ta tag i det om du blivit sjuk, eller när du inte finns längre.