Trekilen Gällö Skog

Blädningen i Trekilen – så blev det

Skriv ut Dela

När hösten går mot sitt slut och älgjakten lugnat ner sig förbereder sig Trekilens blädade trakt för en ny vinter. Sommaren efter vinterns uttag av gran har inneburit fortsatta promenader i skogen. Något tydligare körvägar och mer ris än vanligt är de tecknen på avverkning som finns. Skogskänslan är kvar, djur och svamp likaså.

Det blev ett uttag på 26 procent, något lägre än beräknade 29-30 procent. Ett uttag på några procent mindre innebär en lite mindre intäkt för markägaren, men uttaget i kronor var heller inte det viktigaste med avverkningen i Trekilen. Dessutom står träden kvar till nästa gång det är dags för blädning. Om sisådär 15-20 år.

– Det var mycket älg här under höstens jakt, så det blev ju så som vi ville ha det, säger Per Andersson delägare i skogen. Försiktigt och hänsynsfullt kört av de som skötte avverkningen. Nackdelen är väl att älgarna haft lite för många träd att gömma sig bakom – för det har inte blivit något skjutet än.

De ”fluriga” rishögarna tycker han inte har stört skogsupplevelsen. Allt eftersom sommaren har gått så har riset blivit mindre märkbart. En vinter till så börjar växtligheten ta över i hjulspår och rishögar igen. Myrstackarna har redan hittat tillbaka till hjulspåren där skördare och skotare kört under vintern. Trattkantarellerna gömmer sig fortfarande i mossan på flera ställen. På några riktigt blöta passager är spåren tydliga, men oftast är det betydligt mindre märkbart än så. Raka körvägar syns, men de krokiga kamoufleras bra i granskogen. Delägare två, syster Malin Andersson, som jagat fågel på markerna berättar också om bra tillgång på vilt. De har inte skrämts bort av avverkningen.

– Min enda reaktion i somras var att det verkade lite torrt, eftersom det låg ris på några ställen, men i övrigt är det precis som vi hoppades.

Granne med blädningen ligger ett hygge från en traditionell slutavverkning på en del av innehavet som inte var lämplig för blädning. Det var en helt annan skogstyp, utan flerskiktad granskog, och skulle därför inte haft förutsättning för en hyfsat naturlig återväxt. Avverkningsmetod bör, som här, inte kopplas till skogsägare utan skogstyp och bestånd.

– Eftersom jag jobbar på Torsta naturbruksgymnasium så har vi även haft ett stort intresse från skolor kring vår åtgärd och det finns en tanke på att kanske göra några observationsrutor för att se vad som händer, säger Malin.

Det har varit flera studiebesök från andra skolor också. Uppmärksamheten har kommit efter publiceringarna av artiklar och filmer som Gällö Skog har gjort om blädningen. På så vis bidrar de till ett lärande även hos andra.

Entreprenören Orangutang skogs- och naturvård har också fått ny kunskap. Först trodde de sig kunna nyttja gamla stickvägar igen.

– Men det var egentligen ingen fördel, det var inte helt enkelt att ta sig fram, utan det blev mer köra och röja istället. Hade vi gjort nya vägar hade vi även tagit träd i dem, berättar Magnus Olofsson på Orangutang. Det är en av anledningarna till att uttaget blev lite mindre än beräknat.

Det innebar också att avverkningskostnaden därmed blev lite högre än beräknat, runt 200 kronor per kubik mot beräknade 160 kronor, men taket på 180 kronor per kubik låg fast enligt avtal.

– Vi lär oss för varje jobb vi utför, säger Magnus. Alla marker har sina unika förutsättningar. Det blir spännande att se hur det utvecklas och växer i Trekilen de kommande åren.

Återväxten ska sköta sig själv med smågranar som växer till sig och ett nytt uttag sker när det är lämpligt. På den tidigare gjorda slutavverkningen väntar nu istället arbete med markberedning och plantering. Två intressant och tydliga exempel på olika sätt att jobba med skog. Sida vid sida.

Blädning Gällö Skog